Modern musik
Jag bara kastar ut en öppen fråga....är dagens musik sämre än den var förr?
Jag menar, jag var ju inte född på tiden då det begav sig, men jag uppskattar endast den musiken. Inte för att jag är sentimental eller så, men dagens musik ger mig ingenting. Jag tycker inte att det finns någon känsla bakom och allt känns ihopslaffsat på några timmar.
Har jag rätt eller är jag bakåtsträvande?
Jag menar, jag var ju inte född på tiden då det begav sig, men jag uppskattar endast den musiken. Inte för att jag är sentimental eller så, men dagens musik ger mig ingenting. Jag tycker inte att det finns någon känsla bakom och allt känns ihopslaffsat på några timmar.
Har jag rätt eller är jag bakåtsträvande?
Inte att förväxla med Joey Tempest =D
Det första musiktipset
Året var 2003 och jag skulle precis börja min anställning som bartender på ett ställe i Visby som kallades Enzo Bar & Steakhouse. Det var början på ett intresse som skulle öka till nästan fanatism.
Jag hade ingen aning om var det var för typ av ett ställe innan, men jag förväntade mig ett sedvanligt bartenderjobb.
Ack så fel jag skulle ha...
När jag kliver in i lokalen så ser jag att den är inredd precis som ett vardagsrum från -71 (som det ser ut i min fantasi)
Sofforna bestod utav gamla bilsäten omklädda i något slags dött djur och alla väggar var täckta med affischer och LP-skivomslag. En utav ägarna, Micke- en liten man som verkade trevlig, men väldigt vanlig visade sig senare vara ett levande musiklexikon och det är också denne man som lärt mig allt jag kan (nästan i alla fall).
Varför yrar jag om detta när det ska handla om musiktips.
Jo, det är genom Micke som jag upptäckte bloggens första band.
Tempest Aktiva 1972-90
Bildades i England 1972 och bestod av:
John Hiseman trummor
Paul Williams sång
Alan Holdsorth gitarr
Mark Clarke bas, sång
Ollie Halsall gitarr
men efter ett litet tag bantades bandet ned till endast tre power-medlemmar;
Jon Hiseman
Ollie Halsall
Mark Clarke
När jag hörde dem första gången blev jag såld direkt. Det var ett sådant driv och en galen råhet jag aldrig tidare hört. (Nu har jag hört mer, men jag pratar om vid tiden av upptäckandet).
John Hiseman mördade sina trummor i vansinniga taktarter och Mark Clarke hängde på med ett pumpande driv utan dess like. Men värst av dem alla var supergittaristen Ollie Halsall.
Ollie var en man som inte många känner till och han gick rockdöden till mötes. Jag läste på en sida en gång att Ollie kanske inte var världens bästa gitarrist, men han var fan en utav de två bästa och detta stämmer fullständigt enligt mig.
Han visar prov på teknisk genialitet och är fullständigt inovativ i sina framföranden. Han blandar jazz med blues och har skapat en spelstil som många utav dagens inbitna gitarrister försöker efterapa.
Det ska också tilläggas att han brukade spela moog och ibland xylofon samtidigt som han sjöng.
Hela bandet var stora beundrare utav The Beatles och det lyser igenom på många utav deras låtar. (Det finns dessutom några Beatles-covers inspelade)
Annars lutar musiken åt det proggressiva, det är jazz, blues och rock på samma gång och jag älskar det!!
Veckans skiva
Tempest - Living In Fear (1973)
Låtar att börja med;
Dance To My Tune
Strangeher
Stargazer
http://youtube.com/watch?v=kDfsYh5eHfo
http://www.youtube.com/watch?v=oSLDNDkTLUw&NR=1
Se också följande band;
Patto
Timebox
Boxer
Jag hade ingen aning om var det var för typ av ett ställe innan, men jag förväntade mig ett sedvanligt bartenderjobb.
Ack så fel jag skulle ha...
När jag kliver in i lokalen så ser jag att den är inredd precis som ett vardagsrum från -71 (som det ser ut i min fantasi)
Sofforna bestod utav gamla bilsäten omklädda i något slags dött djur och alla väggar var täckta med affischer och LP-skivomslag. En utav ägarna, Micke- en liten man som verkade trevlig, men väldigt vanlig visade sig senare vara ett levande musiklexikon och det är också denne man som lärt mig allt jag kan (nästan i alla fall).
Varför yrar jag om detta när det ska handla om musiktips.
Jo, det är genom Micke som jag upptäckte bloggens första band.
Tempest Aktiva 1972-90
Bildades i England 1972 och bestod av:
John Hiseman trummor
Paul Williams sång
Alan Holdsorth gitarr
Mark Clarke bas, sång
Ollie Halsall gitarr
men efter ett litet tag bantades bandet ned till endast tre power-medlemmar;
Jon Hiseman
Ollie Halsall
Mark Clarke
När jag hörde dem första gången blev jag såld direkt. Det var ett sådant driv och en galen råhet jag aldrig tidare hört. (Nu har jag hört mer, men jag pratar om vid tiden av upptäckandet).
John Hiseman mördade sina trummor i vansinniga taktarter och Mark Clarke hängde på med ett pumpande driv utan dess like. Men värst av dem alla var supergittaristen Ollie Halsall.
Ollie var en man som inte många känner till och han gick rockdöden till mötes. Jag läste på en sida en gång att Ollie kanske inte var världens bästa gitarrist, men han var fan en utav de två bästa och detta stämmer fullständigt enligt mig.
Han visar prov på teknisk genialitet och är fullständigt inovativ i sina framföranden. Han blandar jazz med blues och har skapat en spelstil som många utav dagens inbitna gitarrister försöker efterapa.
Det ska också tilläggas att han brukade spela moog och ibland xylofon samtidigt som han sjöng.
Hela bandet var stora beundrare utav The Beatles och det lyser igenom på många utav deras låtar. (Det finns dessutom några Beatles-covers inspelade)
Annars lutar musiken åt det proggressiva, det är jazz, blues och rock på samma gång och jag älskar det!!
Veckans skiva
Tempest - Living In Fear (1973)
Låtar att börja med;
Dance To My Tune
Strangeher
Stargazer
http://youtube.com/watch?v=kDfsYh5eHfo
http://www.youtube.com/watch?v=oSLDNDkTLUw&NR=1
Se också följande band;
Patto
Timebox
Boxer
Välkommen till min nya blogg om musik!
Det kanske är en barock tanke att jag ska använda denna blogg som självterapi, men jag tror verkligen att det kan komma att funka.
Det finns få saker som kan framkalla så starka känslor i mig som musik. Detta är både på gott och ont!
Jag klarar nästan inte av att diskutera musik i ett sällskap där jag anser mig själv ha en mycket mer delikat musiksmak.
Ja, jag vet...det låter helt sjukt att jag har så höga tankar om mig själv på ämnet och det faktum att jag inte kan acceptera andra människors tycken och smak inom ämnet. Det är därför jag fått för mig att börja skriva, jag tror att det kommer räcka för mig för att få utlopp för tankar o.s.v. som handlar om musik.
Jag ska skriva om artister, tipsa om dem och enstaka låtar samt bjuda in för diskussion (jag tror att jag kommer att lyckas att inte bli provocerad)
So, brothers and sisters, the time has come for each and everoyne of you to decide, wether your are gonna be the problem, or wether you are gonna be the solution...dig it!
Det finns få saker som kan framkalla så starka känslor i mig som musik. Detta är både på gott och ont!
Jag klarar nästan inte av att diskutera musik i ett sällskap där jag anser mig själv ha en mycket mer delikat musiksmak.
Ja, jag vet...det låter helt sjukt att jag har så höga tankar om mig själv på ämnet och det faktum att jag inte kan acceptera andra människors tycken och smak inom ämnet. Det är därför jag fått för mig att börja skriva, jag tror att det kommer räcka för mig för att få utlopp för tankar o.s.v. som handlar om musik.
Jag ska skriva om artister, tipsa om dem och enstaka låtar samt bjuda in för diskussion (jag tror att jag kommer att lyckas att inte bli provocerad)
So, brothers and sisters, the time has come for each and everoyne of you to decide, wether your are gonna be the problem, or wether you are gonna be the solution...dig it!
