Sabbath and re-birth

Jag tänkte egentligen bara konstatera att det är djävligt roligt att lyssna på Sabbath ibland. Man glömmer lätt bort de gamla gubbkräken och det är illa. Sabbath har betytt enormt mycket för rockens ljuvliga spottloska och influerar massor av nya band.
Satt och lyssnade på en alternativ version utav "NIB" och insåg att Mr. Geezer Butler är tamejtusan en utav rockens bästa basister. Som rockbasist är det tråkigt nog relativt ovanligt att spela med fingrarna. Plektrum brukar vara det som råder, av uppenbarliga anledningar. Mr. Butler däremot, trotsar konventionerna och fuck me slowly när alla hans fingrar smattrar som en kulspruta över de stackars strängarna.

Såg Sabbath i sin originaluppsättning på Roskilde 04 eller 05. Det var faktiskt ett riktigt bra gig och jag kunde inte låta bli att bli enormt imponerad av energin som fortfarande fanns kvar i de gamla liken där uppe på scen.
Bill Ward bankande som en vettvillig och vid vissa tillfällen oroade jag mig för att hans gamla hjärta inte skulle klara av pressen.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med inlägget, typ bara, Sabbath är rätt balla fortfarande, lyssna på dem för fan!

RSS 2.0