Årets största musikmåste
Them Crooked Vultures,
är till trots det otroligt smaklösa bandnamnet årets musikupplevelse.
Gruppen består av, Josh Homme (Queens of the Stone Age), Dave Grohl (Nirvana, Foo Fighters), samt
Mr. John Paul Jones (Led Zeppelin).
Bara det faktum att John Paul Jones är med i bandet, får mig att dräggla floder som skulle kunna dränka en stad.
Jag har inte haft möjlighet att lyssna in mig på hela albumet, men mycket väl haft glädjen att smaka på några låtar. Svänget är naturligtvis stabilt och groovy (tack vare J.P.Jones) och med många utsvävningar i cirkusmusik och annat flum. (Detta kan vi tacka den andra duon för).
Här är ett smakprov på årets coolaste musikupplevelse
Them Crooked Vultures - Mind Eraser
(Bandet ursäktar sitt kassa namn med; "Alla andra namn var upptagna och rättighetsskyddade".)
Fender Sonoran
Jag beställde den för cirka en vecka sedan, men tyvärr på en fredag, annars hade jag haft den tidigare.
Gitarren är stålsträngad med en nästan strataliknande hals. Den har inbyggd pre-amp med EQ för, bas-mid-treble.
Jag har testat den för en massa olika spelstilar och jag tycker att den låter kanonbra. Den är dessutom väldigt lättspelad tack vare sin rundade hals och de lågt sittande strängarna.
Helt klart mitt bästa köp på länge!
Klicka på bilden för att få den större;
Över änd aut!
Snut del 3 & 4
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/snut/article5668821.ab
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/snut/article5668821.ab
Snut - del 2
Snut del 1
Nedan är del 1 i humorserien "Snut".
Serien är en pilot i fyra delar. Tanken är som jag förstått det att man ska spela in en "riktig" variant när
man har mer pengar.
Marshall compressor
Nyligen hemkommen efter en avslappnande och kärleksfull (tack vare Judit) semester hemma på Gotland.
Gick in på 4-Sound för att kolla runt lite i sortimentet och väl därinne fick jag en impuls att köpa ny effektpedal till gitarren.
Det slutade med denna;
Marshall Ed-1 "Edward the Compressor"
Jag har länge varit sugen på en kompressorpedal eftersom den verkligen hjälper till att förbättra gitarrljudet avsevärt.
För er som inte har en aning om vad den gör så kan jag förklara lite snabbt,
Pedalen känner av den inkommande signalen från gitarren och när den signalen försvagas (decay) så lyfter pedalen upp den igen (gain) och man får en mer "uthållig" ton.
På så vis kan man dels låta tonerna ringa ut längre, dels få ett mycket renare/jämnare gitarrljud. Den funkar också tvärtemot då den trygger ned signaler som är för starka.
Pedalen är mycket mer än detta, men i det stora hela gör den det som jag beskrivit.
Bara fördelar kan det tyckas.
Nja, har men en gitarr med singel-coil-mickar så kommer man tyvärr lida av ett extra brumljud från förstärkaren. Detta är dock enkelt fixat med en brusreduceringspedal t.ex. Boss Noise Supressor NS2.
En annan tumregel om man inte vill att det ska höras att man har kompressor inkopplat (men ändå vill förbättra soundet) så bör man inte ställa "Compression" högre än 45% av maxkompression. Jag kan dock tycka att det låter rätt coolt med mycket kompression, strängarna liksom snärtar till och ger en funky känsla. Det är därför föga förvånande att effekten används flitigt inom gammal funk och soulmusik.
Ett annat band som ofta använder mycket kompressor är Red Hot Chili Peppers, så jag tänkte visa hur man ställer in pedalen för att få fram det riktigt gamla RHCP-soundet;
På gitarren, välj antingen alla mickar eller middle+neck.
På pedalen;
Emphasis (vilka frekvenser man ska påverka) = HI, alltså höga
Volume/Gain = En smaksak, gäller bara volym
Attack = 100% (uppvriden till max)
Compression = 100% (uppvriden till max)
Jag valde mellan denna pedal eller Bossversionen, men jag tyckte att Marshalls hade helt klart mustigaste ljudet. Boss kändes lite kallare och hårdare. Annars gillar jag Bosspedalerna, har två stycken.
Rekommenderar denna i alla fall
We Are The World
Låten skrevs 1984, av Michael och Lionel Richie samt producerades av Michaels legendariske vän Quincy Jones.
Den var ett försök till att samla artisteliten på den tiden till förmån för behövande i Afrika. Man kan säga att Michael Jackson lyckades klarade detta, med råge dessutom.
Många andra har redan flera gånger skrivit om hur och varför denna låt spelades, samt efterspelets verkan, men jag kommer och tänka på andra saker när jag ser videon. Det är inte bara Michael Jackson som är borta (rent musikaliskt menar jag nu) utan i princip alla andra som var med under inspelningen har lämnat det hetaste rampljuset. En del är naturligtvis fortfarande kvar.
Jag tänkte nämna artisterna i ordning och länka till deras mest kända låtar så att ni ska få en liten tidsresa.
Michael Jackson med vänner - We Are The World
Solosångare i den aktuella ordningen;
Lionel Richie - All Night Long
Är forfarande stor, men hade sin peak i mitten av 80'talet.
Lionel var tidigare sångare i R&B/Soulgruppen "Commodores"
Stevie Wonder - Signed, Sealed, Delivered I'm Yours
Stevie är naturligtvis en legend och minst lika stor som Jackson, om inte större.
Han är en stor inspirationskälla för många artister och har gjort mycket för soulmusiken.
Paul Simon - Kodachrome
Som ena halvan av Simon & Garfunkel, är Paul Simon en av vår tids största artister som lever.
Jag valde hans fantastiska Kodachrome eftersom jag läste att Kodak precis bestämt sig för att sluta producera denna filmrulle.
Kenny Rogers - Ruben James
Alla som gillar country har någon gång nynnat på Mr.Kenny Rogers.
Jag älskar hans tidiga alster, men tycker tyvärr att han på den senaste tiden lutat alltför mycket åt det
som vi i Sverige kallar dansband.
James Ingram - Just Once
Sångare som agerat backup för bl.a. Ray Charles. Tidigare sångare i Revelation Funk.
Idag är James kanske mest känd inom de musikaliska kretsarna. Han dyker upp på diverse nysläpp som antingen sångare eller musiker.
Tina Turner - Proud Mary
Ja, vad ska man säga? Det är Tina Turner.
En otrolig sångerska och artist som spelat in mängder med oförglömliga låtar både som soloartist och tillsammans
med hennes despotiske man Ike Turner.
Billy Joel - Uptown Girl
Billy har aldrig varit särskillt "cool" att lyssna på, men med hans CV är det klart att han är mycket begåvad låtskrivare och artist. Han är fortfarande aktiv, men kanske mest går hem hos de äldre lyssnarna.
Michael Jackson - Rock With You
Grym låt från hans episka skiva "Off The Wall"
Diana Ross - You Can't Hurry Love
Som leadsångare i "Supremes" är Diano Ross en legendar med otaliga hitlåtar och fans. Jag hoppas att hon finns kvar som artist mycket längre.
Dionne Warwick - Walk On By
En av de största sångerskorna som finns bland oss.
Willie Nelson - Crazy
Willie är bland de största inom countryscenen och också utanför denna.
Tillsammans med Johnny Cash förändrade de synen på country och gjorde det coolt för andra att lyssna på.
Al Jarreau - Lean On Me
Al Jarreau är en fantastisk sångare som tolkat bl.a. Bill Withers (som ovan) och andra artister. Han förväxlas ibland med Al Green som lustigt nog är väldigt lika både som artist och till namnet.
Bruce Springsteen - The River
The Boss, en levande legend
Kenny Loggins - Footloose
En amerikansk singer/songwriter som står bakom låtar som "Danger Zone" från filmen "Top Gun".
Kenny spelade bl.a. tillsammans med den fantastiska bassisten Nathan East.
Steve Perry (Journey) - Don't Stop Believin'
Som leadsångare i bandet Journey har Perry skrivit musikhistoria flera gånger om.
Darryl Hall (Hall & Oates) - Maneater
Ojoj, detta är barndom för mig. Hall & Oates har släppt otaliga klassiker på 80'talet. Sök upp dem på Spotify för fler go'bitar.
Huey Lewis (&The News) - The Power Of Love
Jag säger samma sak som ovan...
Cyndi Lauper - Girls Just Wanna Have Fun
När jag var liten hörde jag nog alla Cyndis låtar genom min systers dörr. Alla lyssnade på Cyndi när det begav sig.
Kim Carnes - Bette Davis Eyes
Kim Carnes med sin raspiga röst är fastetsad på många trumhinnor. Hon är fortfarande aktiv, men fallit lätt i glömska.
Bob Dylan - Hurricane
Det är Dylan liksom...
Ray Charles - Georgia On My Mind
En legend som tyvärr gick bort 2004 i levercancer.
Michael "The King of Pop" Jackson död
En av vår tids största musiker och artist har gått bort.
Det är med blandade känslor jag tänker på Michael Jackson.
Hans privatliv blev det som fick känneteckna största delen av hans karriär och skandalerna har alltid susat tätt inpå.
Om anklagelserna stämmer eller om han själv bara var ett barn som aldrig ville växa upp lämnar jag okommenterat.
En sak är i alla fall säkert, han var en stor artist som med sin musik har influerat tusentals andra och jag vet att han kommer göra det i många år till.
Man in the Mirror - Michael Jackson
Tycker att denna låt får tala för Michael Jacksons liv
RIP
Musiktips à la singer/songwriter
Det regnar ute, du har fixat en kopp kaffe, men inser att mjölken är slut och affären stängd. Ja, vad passar då väl bättre än lite mysiga låtar som får dig på bättre humör?
Här är ett par tips som jag gillar att lyssna på;
Leonard Cohen - One Of Us Cannot Be Wrong
Leonard Cohen - The Partisan
Eva Cassidy - Fields of Gold
Carole King - Will You Love Me Tomorrow
James Taylor - You've Got a Friend
Joni Mitchell - Big Yellow Taxi (kanske inte är under samma kategori, men jag blir glad av den)
Joan Baez - Forever Young
John Denver - The Night They Drove Old Dixie Down
John Denver - Leaving on a Jet Plane
Fridens liljor!
Musiktips numero 3
Lyssnade för ett tag sedan på följande låtar och insåg att de är förvillande lika varandra.
The Who - Run Run Run
The Rolling Stones - I Just Want to See His Face
Jag vet inte om det är ett sammanträffande eller vad, men lika är dem i alla fall. Någon som vet mer om detta??
Självklart får ni också en låt for the road;
Strawbs - Benidictus
Musiktips numero 2
Blir alltid lite glad när jag hör dem, hoppas ni blir det också.
Manfred Mann - Blinded by the light
Electric Light Orchestra - Telephone Line
Ike & Tina Turner - Nutbush City Limits
Dagens musiktips
Eftersom jag inte ofta har tid att skriva eftertänksamma inlägg tänkte jag börja med dagens musiktips.
Det kan vara en låt, ett album eller en artist.
Denna gången bjuds det på;
Flamin' Groovies - Shake Some Action (1976)
Flamin' Groovies - Slow Death
Det kan nämnas att den sistnämnda låten blev rippad av inga mindre än "The Ark" för några år sedan.
Kolla in likheterna själva;
The Ark - Clamour for Glamour
Cowboymusik
Är det inte något magiskt med en ensam gitarr, en sprucken stämma och naturen?
Då jag hamnat i ett slags cowboy-mode så tänkte jag dela med mig av några trevliga stämmor från vildmarken.
Don Edwards- Cowboy Love Song
Bobby Goldsboro - Honey (inte en av hans mest cowboyaktiga melodier, men stämningen finns)
Townes Van Zandt - Pancho & Lefty
David Allan Coe - I Still Sing the Old Songs
Merle Haggard - I Take a Lot of Pride In What I Am
Keep on ramblin'
Ipred-lagen och filosofi
Då var det klart gott folk. Den nya ipred-lagen som gör det möjligt för filderare att åka dit och tvingas betala fantasisummor har trädit i laga kraft.
Man har dividerat om denna lag under en längre period och åsikterna har varit - och är - naturligtvis splittrade.
Jag tänker inte fördjupa mig i vad ipred betyder för fildelning i det stora hela, men detta är en musikblogg, så jag tänkte fokusera på det.
Människan är inte - även om man gärna skulle vilja tro det - född med en naturlig instinkt att göra rätt för sig, att i det här fallet betala. Ingen vaknar upp på morgonen och tänker, - "Idag ska jag nog sätta eld på lite pengar som betalning för att solen skiner". Ingen kommer heller att bestraffa dig för att solen skiner, oavsett hur mycket sol du utsätter dig för och trots att du inte betalar en krona för kalaset.
Var vill jag komma med mitt halvt flummiga utlägg?
Jo, för att människan ska göra rätt för sig så krävs det ett hot. Det måste alltid finnas ett hot om ett straff, ett straff som är så pass hårt att handlingen inte väger upp till straffet.
Jag tycker att det är fruktansvärt hur de stora skivbolagen har suttit bakom sina skrivbord och blivit feta, medan artisterna (majoriteten) svälter.
Girighetens flottiga tassar har som vanligt förstört ett fungerande system där alla parter (bolag, artister, köpare)rimligtvis skulle kunna nå en tillfredställande lösning.
När skivförsäljningen gick ned till en början- i och med tillgängligheten på internet- steg priserna på skivor. Nedladdningar ökade mer och skivförsäljningen gick naturligtvis ner. Bolagen får panik när de ser sina luftslott explodera och deras botoxade nyllen smälta ihop. Deras svar blir att höja skivpriserna ännu mer, samt göra allt för att sätta dit filderna. Det blir helt enkelt en ond cirkel. Ingen vill köpa svindyra skivor när allt finns gratis på nätet, och bolagen tänker fan inte förlora sina pengar.
Det är här det blir komplicerat. Båda parter har delvis rätt.
Jag tycker att det är en självklarhet att man måste betala för det man konsumerar. Om ingen tjänar pengar på att producera så kommer ingen heller att göra detta (producera).
Å andra sidan behöver inte skivbolagen dra in fantasisummor. De klarar sig i alla fall.
Men nu till det jag skrev om i början.
Så länge det finns ett gratis alternativ till en produkt, och risken för att straffas är noll eller mycket liten, så spelar det ingen roll om man bara behöver betala 10kr för en skiva, folk kommer ladda ner i alla fall.
För att lösa detta måste någon straffas, och straffet måste vara hårt, gärna riktat mot någon som representerar den vanliga medborgaren med en medelinkomst. När folk straffats och rädslan för straffet börjar ge effekt, så är det dags för bolagen och div. maktfulla instanser att ta sitt ansvar.
Häng med i utvecklingen. Dumpa priserna, lägg ut högkvalitativa och lättillgängliga nedladdningar, eller ännu bättre. Erbjud ett bibliotek där man streamar musiken (som med ex. Spotify).
Visa att det är enkelt, billigt och har en bra kvalitet.
Det viktigaste; bolagen måste inse att deras storhetstid är förbi och slut. Först då kan en normal och sund dialog föras och förhoppningsvis kan man nå en lösning.
Instrument och pedaler
För en stund sen var jag inne på en väns sida där han hade lagt upp sina instrument och tillbehör. Nörden i mig vaknade till liv, så jag blev peppad på att göra samma sak.
Utöver bilderna här på sidan har jag en bas och ännu en gitarr, men jag orkade inte lägga upp basen och gitarren är hemma på Gotland.
1999 var året då jag blev övertalad till att köpa min första gitarr - en J&D Strata-kopia - och jag är glad över att jag blev övertalad.
Något år senare bestämde jag mig för en uppgradering, en äkta Fender Stratocaster. Jag hittade min skönhet - en restaurerad 60'tals yxa- med singel-coil mickar (som sig bör på en Strata), men med helt ny hals.
Denna gitarr är ännu idag i min ägo och kommer nog alltid att vara det.
Jag är helt trollbunden av Stratans sound (klassiska "twanget") och den unika kapaciteten att låta bra i så många musikstilar som ingen annan gitarr klarar av.
Nästa gitarr jag kommer att köpa kommer dock bli en Gibson SG Original, för att kunna ge mig an ett annat sound när lusten faller sig på.
Förstärkare
Ja, det är bra att ha. Jag har två... en till gitarren och en till basen. Jag brukar detta till trots oftast bara använda basförstärkaren till allt. Jag gillar det feta ljudet man får när man spelar gitarr genom basstärkaren.
Jag säger bara Marshall, det finns ingen stärkare som slår denne gigant på tassarna. Den enda som kommer i närheten är "Orange" med sin bestar!
Gitarrförstärkaren är en Marshall 5210 50W.
Ingen superbra livestärkare då den är lite klen, men med rätt uppmickning funkar den alldeles utmärkt. Disten
låter kanon och likaså det rena ljudet. Den har dock ingen tyngd i sig och detta kan jag sakna.
Basförstärkaren är en Marshall Bass Combo 50W.
Jag älskar denna stärkare. Låter snorbra som basstärkare och riktigt bra som gitarrstärkare.
Pedaler
Är roligt att ha, men man ska inte ha för många, då blir det fånigt.
Jag använder;
V-amp2 Multieffektpedal när jag spelar in musik. Annars... aldrig! Den låter skräp som live-pedal
Boss FZ-5 Fuzzpedal - You gotta love the fuzz! Denna pedal går riktigt varm hemma hos mig. Den kan låta som en klassisk
fuzz-pedal med extremt mycket treble, eller som en modern monsterfuzz med massor av botten. Den har också en inbyggd
oktav-effekt som är ganska cool.
Boss Digital Delay DD3 - Riktigt bra delay-pedal med inbyggd reverb som låter göttmos!
Wah-wah Cry Baby GCB-95 - Originalet av alla Cry-babies. Jag gillar verkligen ljudet i denna pedal, men den är lite för okänslig.
Voxens wah-wah har ett mycket bättre utslag. Det finns iofs fler modeller av Cry Babyn som har andra karaktärsdrag, men då får man
också betala en hel del mer.
Strängar
Fender Bullets 0.09 vid tillgång, annars Earnie Ball.
Plektrum
Dunlop 1 mm